Regeringens minoritetspolitiska strategi

Den 10 juni 2009 antog riksdagen propositionen 2008/09:158 Från erkännande till egenmakt - regeringens strategi för de nationella minoriteterna. Propositionen innehåller en rad förslag för att stärka de nationella minoriteternas rättigheter och för att höja ambitionen i genomförandet av minoritetspolitiken.

I propositionen föreslås en ny lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk samt ändringar i sametingslagen och socialtjänstlagen. Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 2010.

Regeringens samlade strategi för minoritetspolitiken innehåller bland annat åtgärder för att:

• säkerställa en bättre efterlevnad av Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- och minoritetsspråk samt uppföljning av vidtagna minoritetspolitiska åtgärder
• motverka diskriminering och utsatthet av de nationella minoriteterna
• stärka de nationella minoriteternas egenmakt och inflytande, samt
• främja bevarandet av de nationella minoritetsspråken.

Minoritetsspråk

Nationella minoritetsspråk

Visste du att Sverige sedan år 2000 har fem nationella minoritetsspråk? Språken är finska, samiska, meänkieli, romani chib och jiddisch. Svenskt teckenspråk jämställs i språklagen med de nationella minoritetsspråken.

I Sverige talas och skrivs ca 150 olika språk, t.ex. teckenspråk, engelska, sydsamiska och wolof. De största invandrarspråken är arabiska, turkiska, persiska, spanska, grekiska, kurdiska och ex-jugoslaviska språk.

Sveriges fem nationella minoritetsspråk är språk med historisk hävd, varför de som använder språken har getts särskilda rättigheter. Man ska t.ex. kunna använda finska, meänkieli och samiska i kontakten med svenska myndigheter i vissa kommuner som har en stor andel samisk-, meänkieli- eller finsktalande.

Den mångspråkiga situationen i dagens Sverige ställer nya krav på språkvård och språkpolitik. Mot denna bakgrund antog Sveriges riksdag i december 2005 en samlad svensk språkpolitik. Ett av de fyra övergripande målen är att ”Alla ska ha rätt till språk: att utveckla och tillägna sig svenska språket, att utveckla och bruka det egna modersmålet och nationella minoritetsspråket och att få möjlighet att lära sig främmande språk”.

Som en följd har resurser tillförts språkvården för arbete med romani chib, svenskt teckenspråk och andra minoritetsspråk. Regeringen har samtidigt föreslagit andra satsningar: mer och bättre undervisning i svenska för dem som har annat modersmål; högre status för undervisning på andra modersmål än svenska; starkare ställning för undervisning i främmande språk.

Språkvårdsavdelningen i myndigheten, Språkrådet, ansvarar för arbetet med finska, romani chib, svenskt teckenspråk och jiddisch, medan Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (Daum) svarar för meänkieli och samiska. Myndigheten ska i princip också överblicka och främja användandet av alla språk som brukas i Sverige; uppgiften ligger i första hand på Språkrådet.