Åarjelsaemien/Sydsamiska

Förvaltningskommunens åtaganden och ansvarsområden

bygger på lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk samt Sveriges åtagande enligt Europarådets ramkonvention, minoritetsspråkskonventionen och FN:s barnkonvention.

 

Information

Förvaltningsmyndigheter ska på lämpligt sätt, när så behövs, informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter enligt den nya lagen. Informationen bör ges på de minoritetsspråk som kan väntas bli använda av enskilda i deras kontakter med myndigheten.

Då de gäller kommuners skyldighet att erbjuda förskoleverksamhet och äldreomsorg på minoritetsspråk inom förvaltningsområdena bör sådana möjligheter särskilt observeras i allmän information som riktas till potentiella brukare

 

Inflytande

Statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör dem. Myndigheterna ska så långt det är möjligt samråda med representanter för minoriteterna i sådana frågor.

Myndigheterna ska utforma sin verksamhet på ett sådant sätt att en dialog kan föras med företrädare för de nationella minoriteterna

 

Våra nationella minoritetsspråk

De nationella minoritetsspråken som räknas upp i språklagen är finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska. Språklagen anger att det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken.

Barns utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt. Barn som tillhör nationella minoriteter har ett behov av att få utveckla sin egna minoritetskulturella identitet och det egna minoritetsspråket.

En sådan utveckling ska beaktas särskilt när beslut fattas som kan komma att påverka barn.

 

Tid och plats för myndighetskontakter på minoritetsspråk

Förvaltningsmyndigheter får bestämma särskilda tider och särskild plats för att ta emot besök av enskilda som talar aktuellt minoritetsspråk, samt ha särskilda telefontider.

Rätten att använda minoritetsspråket vid kontakt med myndigheten kan således begränsas till att gälla under vissa tider på myndighetens kontor då tolk eller språkkunnig personal kan finnas tillgänglig.

 

Minoritetsspråk vid myndighetskontakter

Enskilda har rätt att använda finska, meänkieli respektive samiska vid sina muntliga och skriftliga kontakter med en förvaltningsmyndighet vars geografiska verksamhetsområde helt eller delvis sammanfaller med minoritetsspråkets förvaltningsområde.

Rätten att använda minoritetsspråk omfattar bara ärenden som har anknytning till förvaltningsområdet genom till exempel att den enskilde är bosatt inom området, att ärendet rör en verksamhet som bedrivs inom området eller en fastighet som är belägen inom området.

Tidigare har det funnits en begränsning som inneburit att rätten att använda minoritetsspråken bara har funnits i ärenden som gällt myndighetsutövning i förhållande till den enskilde. Den begräsningen finns inte i den nya lagen, som alltså är tillämplig på alla ärenden. Den enskilde ska dock vara part eller ställföreträdare för part i ärendet och ärendet ska ha anknytning till det geografiska område som förvaltningsområdet omfattar.

Rätten att använda minoritetsspråken gäller inte enbart fysiska personer utan även till exempel aktiebolag, föreningar och andra organisationer, men däremot inte myndigheter eller andra offentligrättsliga organ.

 

Minoritetsspråk utanför förvaltningsområdena

Utanför ett förvaltningsområde har den enskilde rätt att använda aktuellt minoritetsspråk vid muntlig eller skriftlig kontakt i förvaltningsmyndigheternas ärende i vilka den enskilde är part eller ställföreträdande för part, om ärendet kan handläggas av personal som behärskar aktuellt minoritetsspråk.

Förvaltningsmyndigheter ska, oavsett om de tillhör något förvaltningsområde eller inte, verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i finska, meänkieli respektive samiska där detta behövs i enskilda kontakter med myndigheten.

 

Rätt att använda minoritetsspråken hos vissa domstolar

Den som är part eller ställföreträdare för part i ett mål eller ett ärende hos en länsrätt, tingsrätt, fastighetsdomstol, miljödomstol eller sjörättsdomstol med en domkrets som helt eller delvis sammanfaller med kommunerna Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå har rätt att använda finska eller meänkieli under målets eller ärendets handläggning, om målet eller ärendet har anknytning till någon av dessa kommuner.

Detsamma gäller samiska hos en sådan domstol med en domkrets som helt eller delvis sammanfaller med kommunerna Arjeplog, Gällivare, Jokkmokk eller Kiruna, om målet eller ärendet har anknytning till någon av dessa kommuner.

Rätten att använda minoritetsspråken omfattar alltså inte alla de domstolar som ingår i förvaltningsområdet för respektive minoritetsspråk, utan anknytningen avser bara vissa av de aktuella kommunerna.

 

Minoritetsspråk i förskoleverksamhet

När en kommun i ett förvaltningsområde erbjuder plats i förskoleverksamhet

enligt 2 a kap. 1 och 7 §§ skollagen (1985:1100), ska kommunen erbjuda barn vars vårdnadshavare begär det plats i förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på aktuellt minoritetsspråk.

Omfattningen av verksamheten kan variera beroende på hur många barn den omfattar och tillgången på språkkunnig personal.

Finns det tillräckligt många barn och tillräckligt mycket personal som behärskar språket kan verksamheten bedrivas mer organiserat i särskilda grupper eller på särskilda tvåspråkiga förskoleavdelningar eller helt tvåspråkiga förskolor.

Förskoleverksamhetens roll sär särskilt viktig eftersom grunden för additiv tvåspråkighet,

dvs. inlärning av ett andra språk som inte sker på bekostnad av det första språket, läggs under ett barns tidiga barndom och förutsättningarna försämras med barnets stigande ålder.

 

Minoritetsspråk i äldreomsorg

En kommun i ett förvaltningsområde ska erbjuda den som begär det möjlighet att få hela eller delar av den service och omvårdnad som erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar aktuellt minoritetsspråk.

Omfattning och innehåll blir beroende av hur många som önskar omsorg av personal som talar minoritetsspråket och vilken typ av omsorg de önskar samt tillgången på personal som talar dessa språk.

Grundläggande krav på kommunerna är att de organiserar äldreomsorgen så att någon del av den service och omvårdnad som erbjuds ges av personal som behärskar aktuellt minoritetsspråk. Kommunerna bör därför organisera verksamheten så att den personal som finns i äldreomsorgen och som talar minoritetsspråket så långt möjligt arbetar med de äldre som aktuellt minoritetsspråk som första språk.

                                                                                                                           peter larsson 2010 03 22